Mycket har hänt.
Jag tände ett ljus för dig
och precis så fort som du lämnade oss
lika fort blåste jag ut ljuset.
När vi var små lekte vi lätt.
Det fanns inga bekymmer.
Jag kunde inte hjälpa dig då.
Men nu, nu när det är försent
nu kanske jag hade klarat det.
Vet att vi ses igen, Kusin!
Ända sedan lägret började i fredags så har livet varit lekande lätt. Jag kan ha mina aningar om varför. Men låt mig vara tyst om det. Jag var somsagt på lägret, och för alla er som undrar så var det en ledarinspirationshelg. Så tack Kajsa, Axel och Andreas som förgyllde min helg på Flämslätt! Fast det var såklart en hel del andra människor som gjorde helgen så bra. Edo Bumba med Amani Mini till exempel eller varför inte alla nya personer jag träffade och bekantade mig med. Dessutom hade vi en underbar Taize mässa, som var precis som en mässa ska vara enligt mig!
Väl hemma har jag umgåtts en gnutta med Pekka. (En välbehövlig gnutta). Sedan stundade måndagen och alla grupperna satte igång igen. Tillbaka på dagis och lokalerna. Fruktar alla hemska sjukdomar som kommer smygande överallt just nu. Dessutom var Måndagen med stort M. Måndagen jag gjorde det!!! Just det! Haha..
Igår hände det någonting som för mig var speciellt. Jag var (när jag gick från jobbet) fast besluten att gå till Hindsbogatan för att gå på bussen där men av någon konstig anledning hamnade jag tillslut ändå på busstationen. I väntsalen träffade jag Malin och Emma och pratade lite med dom! Efter en stund tittade jag ut genom fönstret och då ser jag SPANJORER! Jag älskar spanjorer. Då var jag bara tvungen att gå ut för att prata med dem. Jag började att prata med en svensk som jag känner lite smått. Tillslut visade det sig att en av spanjorerna kunde vara Beas kompis som jag lovat att hälsa på. (Ja de tror att alla känner alla). Det var det! Jag fick två spanjor pussar och vi bytte några ord, sedan var hon bara tvungen att ta kort på oss så Bea skulle tro oss! Ååååh spanjorer alltså. Sedan så sniffade jag spanjor hela vägen till Lidköping. De luktar som ett sådant där doftbrevpapper ni vet, som man hade när man var liten. Gaaah!
Igår och idag har jag dansat och jag känner mig faktiskt ganska duktig nu. Det betyder att jag har tränat tre gånger den här veckan, (räkna med helgen). Däremot så kommer jag bara ihåg halva showdansen och det är en katastrof för den är viktigast. Men det är kul och det är allra allra viktigast! Vet la jag det!
Gaah mycket text. Det var dags nu...
Because I'm free Falling. // Elvira