London.

Imorgon åker jag till London och kommer hem på tisdag.
Bara så ni vet de.
Om ni skulle undra.


Tänker.

Varför måste det alltid hända någonting innan man uppskattar det man har?

Idag har jag kommit hem ifrån Tidan och världens bästa pojkvän! Fast det är inte alltid som jag känner att han är världens bästa. Det är inte alltid som jag känner mig glad över att jag har honom och många andra i min närhet. Men just nu gör jag det! Idag har jag varit på 86:an och jobbat. Det är inte alltid jag uppskattar att jag har två jobb. Men just nu kan jag skänka en liten tanke av lycka över det. Det kanske är jobbigt att jobba ofta men det måste vara ännu jobbigare att inte ha något jobb alls. Jag gillar jobba, det är kul och man gör något gott för andra. I alla fall där jag jobbar. Idag har det varit bröstcancergala och imorgon är det 10 år sedan branden i Göteborg. Just idag tycker jag att det är löjligt att det alltid måste hända någonting innan man uppskattar det man har. Men det är sanningen och ibland när man inser det viktiga i livet så kan det vara försent. Ändå, ändå är det så svårt att visa sin tacksamhet.


Ta hand om er och ta vara på de som betyder något för er!


På torsdag, längtar!                                 // Elvira

Människor.

Jag har säkert sagt det förr men jag säger det igen. Jag hatar människor. Det kanske inte är så att jag hatar just dig men sättet vi behandlar varandra på. Var finns respekten? Jag förstår ju ändå att "dagens ungdom" har blivit som den blivit inte bara på grund av sig själva utan även på grund av alla vuxna runt omkring. Ett äldre par sitter i kyrkan. Ja, i kyrkan av alla ställen strax innan FN konserten ska börja. - Där kommer det en sån där jävla idiot. Jag kan inte fatta att man kan klä sig sådär ovårdat och fult.

... och så vidare och så vidare. Det var inte så att det sades i en låg ton. Nej högt och tydligt så att även killen kunde höra vad dom sade. Gör man så va?? (Gubbjävel kallar jag sådana gubbar, i smyg). Jag är inte mer än människa jag heller, men jag försöker i alla fall.

Igår och idag var jag på spökvandring och efter varje spökvandring får man sig en påminelse om hur sjukt svårt det är för människor att knipa sin lilla trut så att de andra i gruppen kan höra vad som sägs och faktiskt kan hänga med. Okej, om tio åringar inte kan va riktigt tysta det kanske jag kan överleva. Men när vuxna människor i ens egen ålder beter sig precis som de som är tio då är det pinsamt. Eller kanske är det så att alla andra utom jag tycker det är moget av en 19-åring att starta en spökvandring genom att skrika till sin kompis, "är du kiss, så är jag bajs". Hm.



Måste tacka Axel för att han gjorde min dag i torsdags genom att överraska mig med sin hemkost! Trodde jag skulle svimma när han helt plötsligt stod framför mig. Något jag verkligen behövde för att pigga upp en sådan där sjukt jobbig torsdag. Verkar också som att jag slipper flyga själv till London eftersom han ska hem då.

En grundkurs i uppförande på schemat?                               // Elvira

Två!

Två, jobbdagar kvar. Det är sjukt vad jag har jobbat lite på senaste tiden. Och mer kommer det inte bli. Jo såklart, när jag kommer tillbaka igen. Då mår jag bra igen!

Thinking,
everything changes.
But do we?

Sjukling.

Här är jag, återigen sjuk. Dumma ungar. Jag kommer att skylla alla mina sjukdomar på dom hädanefter. Menmen, det är sådant man får ta för att göra dem lyckliga för ett tag! Jag vill gå och jobba, men nejnej här har jag nu legat hemma i tre dagar och missat både det ena och det andra. Barnvaktning, upptäckare och nu skulle det vara dags för konfirmander. Men men hela världen går inte under för att jag är sjuk i tre dagar och just den här veckan hade vi en praktikant med. Tur det. Det blir inte så mycket jobbat på ett tag nu. Imorgon har jag bestämt att jag ska vara frisk. Då blir det tre dagars jobb och sedan ledighet i 9 dagar!

I helgen har jag varit med Pekka och vi har hälsat på Frida, Sören och Ingrid! Hoppas att jag att jag inte smittade dom. Kände mig inte sjuk då. Men sen på kvällen. Usch. Hade inte Pekka varit vaken under natten hade jag nog slutat andas.
 
Lite mer tv så är jag nog frisk sedan.

Ta hand om er!                                      // Elvira


16 oktober 2008

På min högra sia ligger 22 sidor av Amandas blogg. den 23:e finns i missionskyrkan. På min vänstra sida befinner sig den stora pokalen från innebandyn... Tiden drar iväg, om en kvart ska jag sitta i kyrkan. Knapparna segar precis som hela jag. Jag har sjukt mycket minnen jag går och bär på och allt jag tittar på just nu får mig att komma på en historia. Man blir trött av att skapa minnen. Efter att återigen har spenderat en timme med 10 stycken 6 åringar är min kropp ur obalans.

Jag längtar sjukt mycket tills jag åker till London just nu! Även om det bara är för fem dagar. Men så ligger det till iaf! Allt är bokat och klart. Blev väl inte så billigt precis men hade kunnat offra mycket pengar för att få åka till Louise just nu. Det jobbiga är väl bara att jag vet att jag inte kommer finna något lugn där heller. Det kommer vara jag ensam i London i flera timmar. Ojojoj vad jag kommer gå vilse.

Gaaaaah inser hur mycket jag ska hinna på tio minuter!

Bäst att rusa                                  // Elvira

Här är jag!

Ville bara säga att även om det dröjer så är jag kvar i Skara på två ben! Jag jobbar jobbar jobbar! Helgen består av jobb, precis som veckorna. Denna helgen var jag på konfirmandläger med 13 alltför elaka ungdomar. Men vi ska nog få hyfs på er. Imorgon går jag till kyrkan för att hålla lite koll på mina körbarn sedan tänker jag sova! Eller kanske sitta vid datorn!

Här kommer en redogörelse vad som händer i mitt liv de kommande veckorna!

Ledarfest på måndag
Jobb
En möjlig resa till London


Är det allt jag ska komma ihåg? Aldrig, typiskt mig. Jag är en sådan person som skriver upp allt i almenackan efter det har hänt. Det är inte alltid så bra.

Jaja, här är jag.                                 // Elvira

Avskedskalas!

Det blir sådär en gång i veckan jag uppdaterar. Det är svårt att hålla en blogg uppe när man arbetar jämt. Jag arbetar till och med när jag är med mina vänner. Det känns lite tragiskt, men det är bra att få pengar för något som är roligt! Idag fick jag betalt för att vara på avskedskalas hos http://gottisbarn.blogg.se/ . Det känns otroligt dumt. För det är inte så att jag har blivit tvingad att sitta utanför Amandas hus alla torsdagskvällar. Det har jag valt! Amanda är en bra vän hon. Och jag minns för ett tag sedan när jag alltid kallade henne för min Idol! Hon kommer alltid vara min Idol fast jag kommer absolut inte välja att gå i hennes fotspår. Som att åka till Frankrike för att diska i nio månader. Även om det nu ska vara roligt ;)


Jag är inte sämst på Amandakunskap inom SKU gruppen.
Det känns sjukt bra.
Jag delar andra platsen med Rasmus.


Hur som helst. Ha det underbart, så ses vi... Om ett tag! Amanda.  
        


Här kommer livet gå vidare, om sju timmar måste jag gå upp för att ta mig till jobbet. Inte för att jag känner för det just nu, jag är mest trött och går runt och tycker synd om mig själv... Det ska nog bli bra detta! Imorgon kväll är jag själv på SKU och jag vet att de kommer leka jävel med mig. Trött trött trött... Jag förstår inte, även om jag säkert också var jobbig men inte tjattra jag högljutt medan Nicklas pratade. Inte konstant iaf.


Äsch Innebandy på lördag. Det är ett spännande liv!

Livrädd för att leva, dödsrädd för att dö!                         // Elvira