På tiden!
Ikväll har tydligen Louise bjudit in sig själv och många andra till mig för en sista träff med PFK! Det finns 25 kronor på min balkong! :) Hade egentligen tänkt mig en soft kväll med Pekka men det blir aldrig som man tänkt sig. På gott och ont!
Beklagar förresten att det inte blivit något bloggande på ett tag.
Min dator har förlorat kontakten med bredbandet.
Nu är det dags att sola och om vi inte ses så är jag tillbaka 6 juni!
6 år?
Ne ska de bli något av blir det till att hitta någon i sin egen ålder.
Dagarna går.
En dag går märklöst förbi. Man märker knappt hur timmarna går. Man hinner inte med mycket. Så är de flesta dagarna. Ibland händer det ändå att en dag blir minnesvärd. En sådan dag behöver jag verkligen nu. En dag som blir minnesvärd på grund av en lycklig sak. Jag behöver ett tecken. För det är tragiskt hur mitt liv passerar. När något jobbigt tänker man - Jag klarar inte ett liv utan dig. Men här är jag nu.
Och hur många dagar, månader och år har inte gått sedan det där hände, fortfarande känns det i hjärtat. Jag vet inte vad jag vill. Jag vet vad som är rätt, det gör jag. Men vad vill jag?
Jag har klarat av ytterligare, en födelsedag, blivit ännu ett år äldre. Men det känns inte så längre. Känns som jag stannade för några år sedan och aldrig kommer att kunna bli äldre. Innombords så vet jag att jag har förändrats, men det känns inte så.
Och fortfarande säger människor så
att det var enklare då
så mycket enklare då
Men nu är vi här.
(Tillslut vill jag bara påpeka att blogg.se tydligen gör lite som den själv vill och raderade halva mitt filosofiska inlägg så fick försöka hitta på ett nytt avslut).
Det skär i hjärtat.
Får man tillåta sig lycka då när sorgen är så nära?
Man måste väl det för det enda som betyder något är att man går vidare.
Folk har svårt att ta hänsyn till när det händer en massa skit i ett liv.
Saknar, saknar... Tror nog fortfarande att du lever. Men det gör du inte. Men du har din plats.
För kärlekens skull, går livet vidare. För att du finns där och vakar.
Jag har satt min fot där för sista gången. Du är så älskad mormor.
Och jag kände det från början, jag tror jag älskar det här.
Då kom tårarna, dom första tårarna. Jonas Larsen?
Stress.
Yesterday. For the last time.
Maj månad.
Maj:
Föreställningar att se
Konfirmation jag tänkt besöka
Massage
Kullenfestivalen
Ölbrännboll
Konsert att spela på
19 års dag
Flarken
Ellens 18 års dag
(Pluggande)
Säkert mer, det blir fullt upp helt enkelt!