Elvira

Jag vet inte vad jag ska säga. Jag kom till skolan tillslut. Utan att ha gått på de två första lektionerna och utan någon svenska inlämning. Dit kom jag i alla fall. Mest för att jag ville spela klarinett och gå på KU :). För bra det kan jag lova er att det mår jag inte. Ni skulle hört mej berätta om alla runda ansikten folk hade fått och jag skojar inte dom var runda. Hm jag hade nog lite feber när jag kom till skolan ändå. Sen följdes skoldagen med att det inte var rep utan att vi tittade på oss själva. Alltså vi såg på I skuggan av Broadway. Kom och kolla ni med ;) När dagen var över tog jag mej ett varv alldeles själv i skolan och pratade med lite folk. Kunde jag behöva efter två dagars ensamhet.

Bara för att skolan tar slut betyder inte det att blir enklare. Nej nej. Klarinett en stund på musikskolan, va tydligen kanske inte sista lektionen för mej ändå som jag hade trott. Men hon sa :P. En stund hemma och så till kyrkan. Ojoj. Jag rundade hörnet och fick se fyra stora hästar. Med RIDDARE. Inte visste jag vad som väntade. Fick sedan se en från tv som stod och filmade och skyndade mej ur vägen. När jag sedan skulle träda in i kyrkan lyckades kameramannen va där jag skulle va igen men jag smög fint förbi. I kyrkan var det smockfullt. Hjälp. Jag tackade fint för pappret jag fick av den trevliga damen som sa. - "Jo ungdomarna skulle samlas längst fram i hörnet sa dom." Jasså jaha tacl..... jag vet inte ens vad jag gör här. Hittade några jag kände och slog mej ner. Insåg efter ett par minuter att nej jag kan inte och snörvla hela mässan (som jag fortfarande trodde stenhårt på att det var). Gick och snöt mej och satte mej åter på min plats. När jag efter ett tag tittar åt höger, vem står då inte där. Jo, Jan Guillou!!! Ja jaha jasså så jag ska se på han kanske. Är det de jag gör här?! Satt fint kvar och vänta. Så mellan halv sju och åtta satt jag och lyssnapå samtal mellan Biskopen, Jan Guillou, en faktaboksförfattare och en nån som hade något med Isalm att göra. Ursäkta men jag hade svårt att hänga med i konversationen. Jag är kanske inte så bildad. Dessutom var det ibland snuttar från filmen och salvekören som underhöll. 

När allt det där knepiga var slut så var det KU. Gjorde mej inte ett dugg mindre förvirrad. Låt er som förstår förstå. Men jag vill verkligen vara som dej. Jag vill va dej. Bara just då. Jag önskar att jag var du. Jag vill att allt det där ska va som förut. Förlåt. Men nu är det som det är. Och imorgon samlas en del av oss för ännu en filmkväll och allt vad det innebär.