Det skär i hjärtat.
Ibland. Ibland vet man inte om man får tillåta sig att vara glad. Det är inte lätt att vara båda två, ledsen och lycklig på samma gång. Det är väl ändå så det är just nu. Livet leker med mig. Jag närmar mig förmodligen mina ljusa stunder och solen skiner. Ska jag hoppas nu? Det har ju varit en bra dag, trots allt. Men idag var det ett år sedan. Det känns inte så länge sedan. Jag minns allt jag gjorde den dagen. Samtalet, skolan och 8 månader (vid närmare eftertanke så betyder det att det är 1 år och 8 månader idag, för så fungerar livet). Jag minns även konserten. Jag gjorde allt för din skull då. Både före och efter. Det är för din skull jag gör saker som känns svåra. Du skulle bli stolt, eller ni skulle det.
Får man tillåta sig lycka då när sorgen är så nära?
Man måste väl det för det enda som betyder något är att man går vidare.
Folk har svårt att ta hänsyn till när det händer en massa skit i ett liv.
Saknar, saknar... Tror nog fortfarande att du lever. Men det gör du inte. Men du har din plats.
För kärlekens skull, går livet vidare. För att du finns där och vakar.
Jag har satt min fot där för sista gången. Du är så älskad mormor.
Och jag kände det från början, jag tror jag älskar det här.
Då kom tårarna, dom första tårarna. Jonas Larsen?
Får man tillåta sig lycka då när sorgen är så nära?
Man måste väl det för det enda som betyder något är att man går vidare.
Folk har svårt att ta hänsyn till när det händer en massa skit i ett liv.
Saknar, saknar... Tror nog fortfarande att du lever. Men det gör du inte. Men du har din plats.
För kärlekens skull, går livet vidare. För att du finns där och vakar.
Jag har satt min fot där för sista gången. Du är så älskad mormor.
Och jag kände det från början, jag tror jag älskar det här.
Då kom tårarna, dom första tårarna. Jonas Larsen?
Kommentarer
Trackback