Pippi är död.

Gårdagen var overklig men jag vet att den var sann. Jag ser vart hon är begravd och jag hör ingen som kvittrar längre. Jag är ensam nu. Igår morses pratade jag med henne. Hon var sjuk jag såg det. Jag visste det. Sa att vi var sjuka tillsammans och som tur var att jag älskade henne. Berättade för Pekka att hon var sjuk och han skulle se till henne. Skoldagen gick och jag pallade mig nästan igenom hela. Medan Pekka var hemma och väntade på mig. Vi märkte inte om hon levde eller inte det är hemskt men vi var uppe. Efter kvällsmaten ropade mamma, Pippi är död. Jag stod i trappan o grät, sen titta jag på henne, jag känne på henne. Hon var död. Jag sa ju att hon var sjuk. Vi lade henne i hennes låda, lådan som hon kom hit i. Jag åkte och dansade. Tänkte på något annat. Sen åkte vi hem och begravde henne. På platsen som hon alltid tittade på. På platsen där all hennes sand slängdes. Vi har inte städat än det ligger kvar. Vad ska man göra med allt?

Ni kanske tycker jag är töntig, hon var "bara" en fågel. Men i mitt hus var man aldrig ensam. Nu är man det, väldigt ensam. Vem ska jag se på tv med, vem ska sitta på mitt huvud och göra mej orolig då och då?

Satans helvetes jäva skit.

Och jag är verkligen sjuk. Vaknade nyss, har sovit i 17 timmar. Mamma anser att det är för mycket. Det blir inget KU idag, men däremot en ny kamera. Fan jag kommer aldrig kunna filma henne, bara hennes grav.

Måste bli friskt. Gbg imorgon med Håkan och shopping och sova över med Pekka. Ett år på söndag. Just love him.

Kärlek och saknad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback