Hur glömmer man sanningen?
Ingen vidare uppdatering av mitt liv denna helgen. Kan bero på att det här har varit en helg som jag helst bara vill glömma. Men åh andra sidan lär man sig ingenting på att bara glömma. En 1000 lapp fattigare har jag hunnit bli i alla fall. Av tröstshopping. Fråga mig inte hur jag hamnade där! Söndagkvällen blev väl ändå aningen bättre, på bio och såg Arn-riket vid vägens slut.
Måndagen har bestått av: sovmorgon, 9 stycken fem-åringar, 1 klarinett ensemble och övningskörning!
Jag tror det är dags för mig att ta körkort snart... hmf.
Vad ska man säga.
Det är stabilt... Not.
Men det känns ganska tryggt
att veta vad man gjorde för två år sedan.
Man gräver ner den men till slut så finns den där igen... // Elvira
En liten stund senare...
Har under de senaste 37 minuterna kommit fram till att musiken har försvunnit ut ur mitt liv. Frågan är om den borde komma tillbaka. På gott och ont. Allt det som har hänt i mitt liv den senaste tiden får mig att inse att mitt liv står still. Visst har jag det sjukt bra. Oftast. Men ändå. Människor fortsätter försvinna, jag fortsätter sakna och sörja. Varken jag eller någon annan växer upp. Vi är dom vi alltid varit. och jag hatar de. HATAR!
Det måste ske en gigantisk förändring i mitt liv för att jag ska orka leva med allt det här.
Det har inte hänt ett skit på två år.
Eller där har jag fel men inte åt de positiva hållet.
Jag lever för 2006!
Jag vill inte det här mer.
Why does it always rain on me?
Is it because I lied when I was 17? // Elvira
Måndagen har bestått av: sovmorgon, 9 stycken fem-åringar, 1 klarinett ensemble och övningskörning!
Jag tror det är dags för mig att ta körkort snart... hmf.
Vad ska man säga.
Det är stabilt... Not.
Men det känns ganska tryggt
att veta vad man gjorde för två år sedan.
Man gräver ner den men till slut så finns den där igen... // Elvira
En liten stund senare...
Har under de senaste 37 minuterna kommit fram till att musiken har försvunnit ut ur mitt liv. Frågan är om den borde komma tillbaka. På gott och ont. Allt det som har hänt i mitt liv den senaste tiden får mig att inse att mitt liv står still. Visst har jag det sjukt bra. Oftast. Men ändå. Människor fortsätter försvinna, jag fortsätter sakna och sörja. Varken jag eller någon annan växer upp. Vi är dom vi alltid varit. och jag hatar de. HATAR!
Det måste ske en gigantisk förändring i mitt liv för att jag ska orka leva med allt det här.
Det har inte hänt ett skit på två år.
Eller där har jag fel men inte åt de positiva hållet.
Jag lever för 2006!
Jag vill inte det här mer.
Why does it always rain on me?
Is it because I lied when I was 17? // Elvira
Kommentarer
Trackback