Kan vara dags...

Jag har inget positivt att meddela just idag. Det är mest katastrof i mitt liv. Kommer ni nära mig är det de ni får höra. Kan inte rå för det. Det är ångest för hela slanten. I allt. Det måste bli en ändring. Men jag ser ingen utväg. Hjälp :(

Johan gjorde mig däremot nyss påmind om att om tre månader går livet mot ljusare tider! Om tre månader! Sen vet jag vart jag ska sätta mina fötter i ett år! Nästan lite stolt över mig själv, utan att knappt behöva anstränga mig. Ibland ska jag väl också få lite flyt :).

Spanien. Saknart. Brevet från Angel gjorde mig så sorgsen, och lycklig på samma gång. Bättre engelska kan det väl inte bli. Att han verkligen försökte :). Och att dom kanske kommer till sommaren får mig glad! Hoppas verkligen på det.

Ja men då ska jag väl ta tag i bilddagboken lite kanske. Och nån läxa.

(Hjärtat slog till snart ett år sen du lämnade oss </3. Du är saknad var eviga minut)


På återhörande.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback