Människor förändras aldrig.
Man ska ge personer en andra chans. Men till vilken nytta? Visst tror jag att det kanske finns några få som lyckats förändra sig, eller det kanske jag inte gör längre. Man kan nog dölja det man inte längre vill visa men det som en gång fanns där finns kvar och de visar sig tillslut igen. Kom och tänka på det i lördags. Då visades en hel del av det gamla från en del och jag blev återigen påmind om varför jag för en tid sen mådde så dåligt varje gång och fattade de där besluten. Jag har väl inte heller förändrats kanske, små saker har väl ändrats, det gör de i alla liv men jag är fortfarande jag. Precis som du är du!
Måste det då alltid vara så, att det som skapar en människas lycka också måste bli källan till all hennes olycka?
Nej det förståss, jag har inte glömt dig Ellen! Du finns kvar! Det är bäst! Fast just i skrivandets stund tänkte jag nog på alla som tar studenten. Men jag och du kan leva livets lyckliga dagar ett helt år till! Tillsammans! <3